Rika barn leka bäst

Att leva sitt liv icke-materiellt känns mer och mer omöjligt i denna världen. Som alla andra vill jag vara så lite beroende av materiella saker som möjligt, men de finns där överallt. Och man kan liksom inte låta bli att kolla på TVn när man går förbi den och den är på, man kan inte låta bli att kolla sin mail varje dag fast man sällan får något som inte kunde vänta ett par dagar till. Allt detta som i grunden handlar om reklam. För det är inte de bästa varorna som det säljs mest av. Det är de företag som är bäst på att göra reklam för sig som säljer mest. I USA hade de reklam för Coca Cola på taket på en skola (i Minnesota om jag minns rätt) bara för att det flög flygplan ganska tätt över den. I Sverige använder vi B-kändisar. Pernilla Wahlgren är senaste tillskottet. Hon berättar för oss vilken hårfärg vi ska använda för att vara lyckade människor. Allt handlar om att man ska sälja. Och de inbillar oss med sitt Omega 3-snack att de bryr oss om hur vi mår. Det gör de inte. Företag bryr sig om konsumenter, inte människor. Ge folket vad folket vill ha. Det är därför feta män inte gör reklam för Coca Cola Light eller Gilette. Inte för att feta män inte dricker läsk eller för att de inte rakar sig. Folket vill ha vad de betalar för, de vill bli som han på Gilettepaketet. Och de vill bli det den snabba vägen, genom att använda samma varor som den lyckade människan.

Numera är det reklam för alkohol på vissa tider, sent på kvällen. Motiveringen till att man inte visade alkoholreklam innan va att det kunde få ungdommar att börja dricka mer och tidigare. Fint tycker vi konsumenter, företag som bryr sig och heder åt TV3. Jag tycker faktiskt det också är ganska inkonsekvent. Vi kan inte visa reklam för Jäger på dagarna för då super ungarna för de vill vara som han i reklamen, men vi kan visa anorektiska Hennes & Mauritz- modeller gå på catwalk i underkläder när som helst. Som om alla mobbade mellanstadieflickor inte skulle vilja va som dom, med rika män som dreglar och kastar pengar efter dom.

Varje männska har ansvar för sig själv säger konsumenterna då. Också märkligt. Att alla har ansvar för sin egen lycka köper jag, men att vi ska prackas på detr från media och samhälle när vi har fullt upp att motivera det för skolkamrater och kollegor känns märkligt. Att anse att H&M inte har ansvar för ätstörningar är som att anse att vapentillverkare inte har ansvar för att folk mördas med deras vapen.
"Vi visste ju inte vad de skulle använda pistolen till, vi trodde han kanske skulle skuta på tomburkar i skogen."

18-årsgräns på reklam kanske vore en bra ide´. Eller ingen reklam men en strängare TVlicens och lite dyrare tidningar. Eller va tror folk?